Update på senaste dygnet:
Vaknade väldigt skönt när klockan var runt 11, efter en natt på en mysig krog precis där vi bor, och precis där jag jobbar. Det blev en perfekt afterwork. Slocknade sen runt tre efter ett kundvagnsrejs på vår balkong med vår roliga granne sebastian, och sov ovanligt skönt ute i vårt vardagsrum på den alldeles för mjuka madrassen, fast jag gillar den :)
Något jag vill upplysa mina kära läsare om är att jag även gjort ett besök på Legevakten idag. (Legevakt = sjukhus/akuten på norska)
Mitt nackproblem håller på att ta över mig, så min chef tog tag i det. Han ringde till legevakten och skjutsade mig dit. Vad tror ni resultatet blev?
Jo, läkaren jag pratade med berättade att nackproblem är det svåraste som finns, (vilket jag ioch för sig redan vet om men har försökt blunda för) och de flesta som har dem problem som tar död på mig näst intill varannan dag blir aldrig av med dom. Kul att höra...
Fast, det är ju inte alltid jag ligger död av nacken, så jag har tagit ett beslut idag. Ska göra de två veckor som är kvar här i Oslo till något riktigt minnesvärt, nu ska det börja hända grejer!! Känns faktiskt sorgligt att lämna allt... Fast jag ganska gärna vill det också. Snurrigt de där.
Kom precis hem från mitt andra jobb nu. Jag har ätit så mycket efterätter idag så min mage håller på att sprängas! Fast det var lätt värt det..
Dags att sova, låååååång arbetsdag imorgon alltså! men snart får jag LÖN! :)
Nattinatt
2 månader
Varför springer tiden så fort?
Varför ska ett litet val kunna förändra så mycket?
Om 15 dagar sitter jag vid Grinda, en mysig stuga i mullhyttans skog. Då är det jul.
Jag kan inte förstå att en halvt år har gått sedan jag sprang ut på trappan med vit klänning och studentmössan på huvudet. ETT HALVT ÅR! Tror det är sjukt.
Känns som jag har varit här i Oslo i evigheter, även fast det bara är två månader. Exakt två månader i dag faktiskt!
På vacksta gick två månader väldigt fort. I somras kändes det likadant. Nu känns det som en evighet sedan jag hoppade på bussen i Mora där jag klappade mamma och hennes nya valp hejdå.
Det stressar mig något otroligt när jag tänker på att varje litet val förändrar så mycket. Tar jag en väg, missar jag en annan.
"Livet blir vad man gör det till" Misslyckas man kan så mycket förstöras.
Jag vill göra så mycket, vill inte missa något.. När folk berättar om sina häftiga framtidplaner börjar jag tvivla på mina egna.. det finns för mycket att göra!
Hur ska jag kunna välja? Vad vill jag? Och när vill jag göra det jag bestämmer för att jag vill?
Varför är jag inte bara nöjd och lever i nuet?
"Lina är aldrig nöjd".. tror Hampus i min förra klass hade väldigt rätt om detta påstående.
Gud vad det snurrar i huvudet nu.
Dags för jobb om 1½ timme. Statoil, 7 arbetsdagar kvar där. Vad händer sen?
